Elisabets mammas

Den här har jag fått av min snälla kompis Elisabeth. Kommer ursprungligen från en stickling som hennes mamma Alice "knyckt" på Teneriffa för sådär 15-20 år sedan.
Den får cerise väldigt speciella enkla blommor, kraftigväxande och blir gigantisk enligt Elisabeth.

När jag fick den ( dom, jag fick två) var det bara "pinnar" och sen tog den fart vill jag lova. Jag tror jag aldrig varit med om maken.

Genom mail och min gästbok har jag förstått att några av er också tycker det är kul att följa utvecklingen av denna glada "Pelle". Det är jätte kul och det gör det ännu roligare att jobba med just den här sidan.
Jag har tillsammans med Elisabeth döpt den till "Alice´s Teneriffapelargon".
Den står kvar i fjolårets jord....eller kanske ännu äldre...jag vet inte.

Elisabeth har bara fyllt på med lite mer jord och jag göder med Blåkorn
en gång i veckan.

Nytt
Direkt till 14:e september

20:e februari	21:a februari

Visst har den lustiga stammar	Man kan ju se hur den växer.

22:a februari	23:e februari

24:e februari	25:e februari

1:a mars	4:e mars

Det växer så det knakar. HÄRLIGT!!


	Nu går det inte längre att ta närbilder på "den glada" för han syns inte. I fortsättningen blir det bilder på de båda plantorna tillsammans.
	Man kan se att jordytan mellan plantorna blir mindre och mindre. Bara på 1 dag! Jag undrar hur många dagar det tar innan den "försvinner" helt?
	Nu är det svårt att ta bild från samma vinkel och höjd för att få med hela plantorna. Mina armar räcker inte till snart, denna bild är tagen från ett längre avstånd och även i annat ljus....endast lysrörsbelysning
	Visst växer det...
	Nu har plantorna snart vuxit "ihop"....
	....Ja, det tog en månad knappt, och.....
	...om man vrider krukan ser det ut så här. Det är den sidan som sträckt sig mot ljuset.

I morgon den 20:e mars är det prick en månad
sedan som jag började ta kort.
Bilden ovan är den sista tagen i denna vinkel,
nu ska jag börja att fota den från sidan,
så man ser hur mycket den växer på höjden.


Första bilden på en av plantorna


	Allt efter som den växer är det svårt att ta bilden ur samma vinkel. Bilden till vänster är tagen från ett längre avstånd och lite högre vinkel, än de övre. Det blir det avståndet som gäller fortsättningsvis.
	Denna pelargon är makalös. Jag behöver nästan inte plocka bort några gula blad, den bara växer och frodas. Toppat har jag inte behövt gjort en enda gång. Hur ska det inte bli när jag ställer ut den....? Det längtar jag efter och även så klart på knoppar. Enligt Elisabeth är den lite sen att sätta knopp, men å andra sidan blommar den rikligt och länge.
	Så här "bor" den, på en bänk framför ett norrfönster, med tilläggsbelysning, bland övriga pellisar som vill ut i friska luften snart.

14:e september
Nu har jag lagt in den sista bilden på den.
Jag tror aldrig jag haft en pelargon tidigare med detta knubbiga och täta växtsätt.
Knappt några blad har jag behövt ta bort på den under tiden.
Nu har den fullt med blommor och knoppar, men så prunkande som
den var på Alice´s balkong är den då rakt inte.
Den har en otroligt fin ceriserosa färg på de enkla blommorna,
jag tycker väldigt mycket om den och ska vårda den ömt.

Klicka här så får du se plantorna i blom.

Klicka här så får du se närbild på kronblad.

Klicka här och se bild på den i full blom på Alice balkong.


	20:e februari 2005 Närbilder här nedan