"Dagens pelargonsorter är resultat av nästan två hundra år av intensivt förädlingsarbete,
till att börja med mest i Europa, men senare även i den övriga världen.
Det är fascinerande att alla dessa tusentals sorter ursprungligen härstammar
från en handfull vildväxande, sydafrikanska arter."
Crista Holm i boken; Pelargoner,1997.

Pelargonens intåg i Europa

Pelargonum triste har troligtvis odlats i botaniska handelsträdgården i Leiden i Holland redan före år 1600.

År 1700 infördes hängpelargonernas stamfader P.peltatum.

P.zonale
och P.inquinans som kom att betyda mycket för zonalpelargonernas utveckling kom även de till Europa år 1700.
I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet blev hobbyodlandet, av alla möjliga sorters växter, i växthus populärt, främst hos adeln och högreståndhemmen. Pelargonerna hörde till de allra populäraste.

Under andra hälften av 1800-talet spreds de mer allmänt även bland allmogen, och i och med det sjönk dess värde i övreståndshemmen.
Den blev stämplad lite som "fattigmansblomma", och förflyttades från salongen ut till köket.

År 1788 upptäcktes pepparmyntspelargonen, P.tomentosum i Sydafrika av den engelske växtsamlaren Francis Masson. Två år senare införde han den till Kew Gardens i London och i och med det börjar dess historia i kultur.
Först under 1900-talet blev den riktigt populär som krukväxt i Sverige.
Personligen tycker jag att den är helt underbar med sina mjuka,lena blad (enligt en engelsk poet; tjocka som en älvas täcke ).

År 1905 hade den rödblommiga zonalpelargonen Theodor Lerchenmüller,premiär i Tyskland. Först på 1930-talet började den odlas även i Sverige och var sedan en av de vanligaste sorterna på 1940-och 50-talen.

Om du vill se bild på ovanstående nämnda pelargoner finns de på Pelargonsällskapets hemsida/Bildgalleriet/resp.begynnelsebokstav
Klicka här och du kommer dit.


Gamla svenska sorter


"Gamla svenska sorter är tillsvidare inte tillräckligt väl dokumenterade för att kunna presenteras här. Arbete med detta pågår på olika håll i landet, glädjande nog. Här finns mycket att utreda - och förhoppningsvis också en hel del kvar att bevara.

En del av det vi uppfattar som svenskt material är kanske inte helt så svenskt som vi tror. Gammeldags pelargoner kan vara gamla sorter nyligen importerade från utlandet.Det kan också vara utländska sorter som redan tidigt kommit till vårt land och "försvenskats" så till den grad att de fått svenska namn.

Till sist kan det även vara fråga om sorter som antingen har uppstått här eller försvunnit från odling i andra länder, men överlevt här.
En sådan är möjligtvis den vita rosenknoppspelargonen som förekommer på olika håll i Sverige. Den är okänd i England, detta växtvänners förlovade land, där många gamla sorter har överlevt och där flera plantskolor har specialiserat sig enbart på pelargoner.

Den hos oss så välkända "Mårbacka" lär inte heller odlas i England. Varifrån "Mårbacka" ursprungligen kommer är det knappast någon som vet med säkerhet, trots att namnet för tankarna till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Sorten finns att se också på andra museer, bla Carl Larsson-gården i Sundborn.

Har man en riktigt gammal pelargonsort, som gått i arv från generation till generation, bör man ta väl vara på den och ge sticklingar av den till så många som möjligt för att förstärka sorternas överlevnad. Dessutom har man då själv en chans att få sorten tillbaka om oturen skulle vara framme.

Gamla växtsorter är den del av vårt kulturarv och det är synd om de försvinner  - dem kan vi aldrig få tillbaka."
Christa Holm i boken;Pelagoner,1997.

copyright©Eva Gustafsson E-mail