till pelargoner
till Nytt
P.myrrhifoliumblad

 

Det finns ca 230 arter och flera är suckulenter med tjocka, saftiga och vattenlagrade
stammar eller blad. Andra har stora jordstammar som är vattenlagrande.

Nästan alla Pelargonium-arter kommer från Sydafrika. De flesta från ett litet område
i Kaplandets sydvästligaste hörn med samma klimat som i Medelhavsländerna.
Ett tjugotal arter växer i Östafrika och sammalagt tolv i Australien, Nya Zeeland, Mellanöstern,
Madagaskar och på öarna St Helena och Tristan da Cunha i Atlantiska Oceanen.

 

P.myrrhifoliumblad


Okänd från Turkiet

Denna köpte jag som stickling på en pelargonträff i våras. Säljaren hade
"knyckt" sticklingar när han var på resa i Turkiet. Han sa att den växer " hej vilt" överallt  kring vägarna där.


P. x ardens

Primärhybrid
 
(1810)Korsning mellan P.lobatum och P.fulgidum (moderns namn anges först). Lysande helläckra cinnoberröda kronblad med djupt sammetsröd mitt. Tredelade blad.
Det finns en bild på Tornspirans blommande P.x ardens här


P.aridum
 
Mycket fint flikiga blad, gräddvita små blommor.


P.betulinum

Upprättväxande, runda hårda blad. Stora rosa blommor med vinröda streck.


P.bowkeri

Kallas för morotspelargon och det kan man förstå för bladen ser ut som, just morotsblast.Växer gör den så det knakar.


Klicka här om du vill se bild på den häftiga blomman.

Nytt 8:e juli
I olika stadier


P. caffrum x Diana

En hybrid där P.caffrum är mamma. Starkt rosa blommor där fler blomflockar växer ut från varje blomstjälk.
När jag såg denna i Wexthusets monter på Älvjsömässan i våras blev jag helt såld.
Jag fick den helt enkelt på hjärnan. Den har överträffat mina förväntningar, växer otroligt fint och "graciöst". Bladen är djupt flikiga och hela plantan gör ett skirt intryck. Blomman är helt underbar.
Behöver jag tillägga att denna har blivit en (till) favorit?

Så här ser den ut i dag
13:e aug 2006


P.carnosum

Suckulent stam, och lite hårda djupt flikiga blad. 

Så här ser den ut i dag 5:e september 2006


P.cordifolium
 
Ganska stora underbara rosalila blommor. Bladen liknar björkens lite grand.


P.cotyledonis

Detta fina exemplar har jag köpt i Bråbo på den stora pelargondagen där.
Suckulent stam med bladen fästa i toppen. Runda, läderaktiga blad med tydligt synlig nervatur. Den växer vild bara på ön St Helena. Växer långsamt och blir gammal, därför kallas den "Old man lives for ever". Små vita blommor på långa stänglar.
Precis som många andra vildar är den helläcker, även när den inte blommar. Denna är mycket speciell med sin knöliga/knotiga stam och sina mycket speciella blad. Behöver bara vatten ca var 14:e dag, p.g.a. den suckulenta stammen.


P.cotyledonis
med knoppar

Det blev aldrig några blommor, de föll av och ruttnade bort.


"Den gamle pappan" och barnet.

P.gibbosum
som den kan se ut när den ramlat
omkull
13 juli 2003
P.gibbosum
samma "pinne"
8 augusti 2003


samma gibbosum
15 maj 2004
Mor
Barn


26 september 2004

NYTT 7 juli  2007
Med blomma

(1687, "puckelryggad", syftar på de svullna, knölliknande noderna) Gulgröna blommor som doftar sött om natten. Parflikiga, saftiga grågröna (kålblad) blad. 


P.gibbosum "maroon"

Växer som ovan (fast långsammare här hos mig) har svartbruna kronblad med gul kant.
Bilden är tagen i maj.


P. gibbosum
maroon


26 september 2004


Så här ser den ut nu i juli 2004. Jag tycker det är roligt att ta kort på plantorna i olika stadier under växtsäsongen. Allra helst dom som har varit lite knepiga.
Det gör jag mest för min egen skull, men hoppas du också kan finna nöje i det.
Det kommer nog mer bilder senare på denna, förhoppningsvis med blomma.
 


P.grandiflorum
Har ett upprätt växtsätt, med många förgreningar, lite läderaktiga blad som doftar svagt av .....svårt, kanske citron? Denna vildart korsad med vildarterna P.cucullatum, P.capitanum och P. fulgidum sägs kunna vara  möjliga föräldrararter till de engelska pelargonerna.


P.grossularoides

Bladen är lite "oljiga" och när man tar på dem doftar det starkt och gott. Den kallas även för kokospelargon.


P.grossularoidesfrö

Jag har undrat väldigt mycket nu på sista tiden över hur det går till att få fröer att mogna så dom får det där "luddet" som alltid är i kring fröerna man köper.
En sak är säker och det är att man får ha tålamod och låta "storknäbbarna" sitta kvar och inte ta bort dom för att man tycker att det är fult, eller som jag alltid hört; för att dom tar näring i från plantan.

Numer stålsätter jag mig för att inte ta bort storknäbbarna, jag vill ju ha nya mogna "resklara-för-befruktning-fröer".
I dag när jag tittade (för tusende-elfte gången) på min P.grossularoides så hade några av storknäbbarna blivit med "ludd". Jag trodde knappt det var sant, hoppade av glädje, och fram med kameran så klart.
Jag plockade och lade dom i ett kaffefilter, märkte filtret och nu ligger dom i min mörka torra garderob. Jag sår dom strax efter jul någon gång tror jag.

Nytt
19 augusti 2005

P.hispidum

Detta är den riktiga hispidum. Den kommer från Marie-Louise, som var så snäll och hjälpte mig med bilder när jag hade mina funderingar här på sidan angående P.vitifolium/P.hispidum i höstas. Den växer så det knakar och kan bli en riktig gigant. Det gillar jag. Bladen är djupt flikiga ( :-)) och det kan du ju se själv på bilden), doftar gott tycker jag....lite citron. Blommorna ska vara ljust lila...hoppas den kommer att blomma här senare. Har haft den i min ägo ganska precis en månad och jag kommer att fota den med jämna mellanrum för att följa utvecklingen.


P.inquinans

Denna fick jag som stickling i slutet av juni av min pelargonkompis Ingela på Öland. Den bildade snabbt en liten knopp som jag inte nändes ta bort och den har blommat så fint en längre period nu.
Den kallas även för "smutspelargon", för att man blir klibbig och gul/brun om fingrarna när man berör bladen. Det blir jag mycket riktigt, men jag kallar den inte smutspelargon för det. Det är den alldeles för söt för.



P.mollicomum

Den här tycker jag lite extra mycket om för jag har frösått den själv vintras. Den har inte blommat ännu här hos mig, men om du vill se bild på hur blomman ser ut finns den på Pelargonsällskapets hemsidas bildgalleri.

Nytt
9 december  2005

P.mutans

Vindruvsliknande blad, grenarna "gänglar" i väg. I alla fall mitt exemplar.
Doftar ingefära. Gräddvita blommor med lite rosa inslag.


P.myrrhifolium

Liten upprätt halvbuske. Håriga,flikiga blad. I naturen växer den i lerig jord.

P.odoratissimum
När man gnuggar på de små lena bladen doftar det äpple, och man blir sååååå lycklig.
Den har ett buskigt växtsätt med mängder av små vita blommor.



P.ovale ssp Hylanium

Tillhör gruppen Campylia. Tandade lena runda blad i rosett. Rosa blommor


P.papilionaceum


Kallas även stinkpelargon. De sträva bladen är större än hos någon annan art och den doftar inte gott när man gnuggar på bladen....men det behöver man ju inte göra då med just denna vilde. Sägs dofta Getabock, men jag vet inte.....Den luktar i alla fall inte gott. I sydafrika har bladen använts som tobakssurrogat.
Namnet papilionaceum är latin och betyder fjärilsliknande. De två övre kronbladen är mycket större än de övriga och har en varsin stor purpurfärgad fläck mot den ljusrosa bakgrunden. När den blommar kan det se ut som en flock fjärilar landat på bladverket. Det ser jag fram emot att få se, men det blir nog inte i år, förhoppningsvis nästa.
Den är storväxande, kan bli mellan en och två meter hög, eftersom jag gillar storväxande plantor hoppas jag den blir så stor här hos mig vad det lider.
Växer sällsynt i Kapprovinsen.
Odlades i Chelsea Physic Gardens år 1724 och fanns i Uppsala och Lunds botaniska trädgårdar vid mitten av 1700-talet.


P.reniforme
med blommor

Små runda blad, beskrivs som "lena som lammöron". Jag har väl inte känt på så många lammöron i mitt liv men när jag känner på bladen känns det på något konstigt sätt faktiskt så som jag kan tänka mig att lammöron känns. mmmmm.

Lila små blommor i klasar.



P. x The Boar


Primärhybrid
Frutetorumhybrid.
Jag har min samplanterad med andra vildar inomhus i norrfönster. Därav den lite ljusare färgen på blomman skulle jag tro.


P. x Schottii 

Primärhybrid

(före 1869)
Korsning mellan P.lobatum och P.fulgidum.
Stora purpurröda blommor med mörka markeringar
Denna är helt underbar tycker jag. Den har djupt parflikiga ludna blad.
När jag  böt till en ganska så stor kruka i förhållande till plantan satte den verkligen fart att växa, man kunde nästan se det. Det skulle vara roligt om jag fick se den blomma också, men gör den inte det så är jag glad ändå för den är så läcker i sig själv.
Självklart tar jag en bild på den och lägger in här om/när den blommar.

P.sidoides
Mörkt violetta gracila blommor på långa stänglar. Underbart vacker grå bladrosett.


P.sidoides "black"

Som ovan men mycket mörkare, nästan svarta blommor. Sedan tycker jag att mitt exemplar växer kompaktare än ovan. P.sidoides black ger även sticklingar från jorden.

Nytt
7 juli 2007
P.'sixth Scent' (x hortorum) 
Läckra lite grova blad och vitrosa enkla söta blommor.


P.tetragonum
 
(1774, "fyrkantig") Stora rosa eller gräddgula blommor med bara fyra kronblad, av vilka de två översta mycket stora. Njurliknande blad med korta flikar. Fyrkantiga, suckulenta stjälkar och spretigt växtsätt.

Detta är en utav de lustigaste pelargoner jag sett. Köpte två "pinnar" på Botan i Uppsala den sista maj 2003. Där hade de tre stycken giganter hängande i taket i kaktushuset. Helläckra. Jag hade små förhoppningar om att jag skulle kunna rota den, men det gick bra och den växer till och med ganska så snabbt. Än har jag inte sett min blomma, men klarar den bara vintern så kanske till nästa säsong.

P.tomentosum  
(1790, "luden") Trivs i halvskugga. Doftar starkt och gott av pepparmint. När den blommar har den små vita blommor. Den har mjukt ludna blad, som enligt en engelsk trädgårdspoet är "tjocka som en älvas täcke". Denna har jag fått som liten stickling och jag har den inomhus i norrfönster. Den verkar trivas där och jag hoppas att den skall överleva vintern på samma ställe.


Klicka här så kommer en bild på en gigantisk tomentosum.

P.urbanum
Denna har jag sått själv i år, och nu börjar den växa till sig på allvar. Djupt parflika blad och vita blommor ska den ha. Hoppas den blommar här hos mig framöver.

NYTT 25 mars 2005
Klicka här så får du se hur roliga rötterna ser ut, och hur det ser ut när en av rotknölarna grott.

Nytt
30 augusti 2005

P.triste
 
(ca. 1630, "trist" syftar på blomfärgen). Den har brunlila kronblad med gula kanter. Nattdoftande. Söt doft av kanel. Djupt och smalt flikiga blad.

P.vitifolium
Jag har varit lite grann osäker på denna plantas identitet. Har trott att det var en P.hispidum. Men med mycken efterforskning och god hjälp av andra pelargonister
är jag nu helt säker på att det är en P.vitifolium

NYTT 4 oktober 2004
Jag har fått en jätte fin bild av Marie-Louise Berntsson som visar hur hennes P.hispidum och P.vitifolium ser ut. Hon har gett mig tillstånd att publicera den här på min hemsida. På bilden står dom bredvid varandra, P.vitifolium är några år medans P.hispidum är ett yngre exemplar. Man ser stor skillnad på bladen. P.vitifolium är rundare och P.hispidum, trots att det är ett ungt exemplar, har betydligt flikigare blad.
Klicka här för bild.

Stort tack Marie-Louise för de fina bilderna.

P.vitifolium
augusti 2004
NYTT 30 september 2004
Växer så det knakar. Den har blivit riktigt maffig och har nu en knubbig knopp.
Den trivdes bra i mitt norrfönster i vintras men nu får den inte plats där. I vinter ska den få stå på en bänk i samma läge framför fönstret.Klicka här så får du se.


Nu har har knoppen börjat att slå ut. Klicka här så får du se hur den ser ut.

Plantan är gigantiskt,stor och frodig,hoppas den ska trivas på sitt övervintringsställe.
Vill du se hur den ser ut 29 september:
Hela plantan. Klicka här
Närbild på ett blad Klicka här

I Karin Martinssons bok "Pelargoner, kulturarv i kruka", sidan 63, finns en bild tecknad 1732 av en P.vitifolium.

I samma bok på sidan 221, beskrivs P.vitifolium så här:
"Vitifolium betyder med blad liknande vinrankans, Vitis vinifera. Denna pelargon står nära P.capitanum men är större, mer busklik och har sträva blad. Bladen doftar likt rosengeranium.
Pelargonium vitifolium hör hemma i buskmark på halvskuggiga ställen, ofta i närheten av vattendrag."

 


P.zonale

Busklik pelargon som växer i hela södra delen av Kapprovinsen. Rosa blommor, med smala kronblad.
Den första P.zonale odlades i Holland år 1700 ur frö insamlade i närheten av Attaqua i Kapstaden.
Den är mamma till våra moderna pelargoner.

 

 

Jag har blivit väldigt förtjust i vildpelargoner.Vissa av dom ser inte ut som
pelargoner så som man varit van att dom skall se ut.
Jag förstår inte varför mina kompisar tittar lite konstigt på mig när jag visar och
talar lyriskt om två av mina nyinskaffade pelargoner.
Klicka här så får du också se dom.

Några av mina vildar tillsammans


Nu har jag sått lite vildfröer. Jag har haft dom i ett akvarium med belysning,
alla har inte grott än men väl några. Detta är hur kul som helst och jag är väldigt stolt
över mina små telningar.
15 maj 2004

 

P.myrrhifoliumblad


copyright©Eva Gustafsson E-mail